Central sömnapné
Termen apné innebär att en person slutar andas under en kort tid. Patienter med hjärtsvikt upplever ofta sömnstörningar på natten, vilket kan innefatta apné och episoder av paroxysmal dyspné som vanligtvis upplevs som plötslig andnöd när de ligger ner, vilket kan leda till uppvaknande och behov av att sitta eller stå upp. Onormala andningsmönster på natten observeras (så kallad sömnstörning). De vanligaste typerna av sömnstörningar är central sömnapné, obstruktiv sömnapné eller en blandning av de två tillstånden. Noggrann granskning av sömnhistorik är avgörande för att ställa diagnosen. Häri ingår att fråga en partner hur patienten med hjärtsvikt sover, inklusive en detaljerad beskrivning av andningsmönstret. Att fråga om episoder av andningsstopp i samband med snarkning är en viktig pusselbit.
Central sömnapné är en sömnrelaterad sjukdom där patienten slutar andas under natten (eller andningen minskar märkbart), vanligtvis i 10 till 30 sekunder, antingen periodiskt eller i cykler. I vissa fall kan det likna rytmiska faser av avtagande och tilltagande andning, inklusive episoder av apné (andningsstopp) som kallas Cheyne–Stokes andning. Vid hjärtsvikt orsakas andningsmönstret av onormala signaler från hjärnan. Patienter med hjärtsvikt kan ha en långsammare cirkulation, vilket kan försämra förmågan att snabbt känna av förändrade nivåer av blodgaser (syre och koldioxid). Det gör att hjärnan minskar antalet eller till och med slutar sända signaler om att andas till andningsmusklerna i bröst och mellangärde. Detta mönster av sömnstörande andning är inte detsamma som obstruktiv sömnapné (som också kan förekomma vid hjärtsvikt) och orsakas av ett avbrott i andningen på grund av en partiell obstruktion av det normala luftflödet i de övre luftvägarna, vilket vanligtvis förknippas med snarkning.
En sänkt syrenivå i blodet på grund av ytlig andning eller långa andningspauser kan vara skadlig eftersom det kan göra att patienten vaknar ofta under natten och göra det svårare att somna (insomni) , samt trötthet under dagen. Syreunderskottet kan också utlösa en utökad stimulering i det sympatiska nervsystemet som reglerar blodtryck och hjärtfrekvens, en aktivering som kan ha negativa effekter på det kardiovaskulära systemet.
Apné och hjärtsvikt
Patienter med hjärtsvikt och central sömnapné rapporterar vanligtvis plötsliga uppvaknanden åtföljda av andnöd, sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter, morgonhuvudvärk och överdriven dåsighet dagtid. Konsekvenserna kan bli att patienten somnar under arbetet eller till och med under normal daglig aktivitet. Patienter rapporterar också utmattning och ytterligare försämring av träningsförmågan. Ångest eller depression kan komplicera symtomen.
Snarkning är vanligtvis kopplat till sömnstörande andning, men det visar oftare på en viss grad av obstruktion av det övre luftflödet (obstruktiv sömnapné). Snarkning och sömnstörande andning kan också förekomma hos patienter utan obstruktion (central sömnapné). Det är viktigt att komma ihåg att central sömnapné inte bara påverkar livskvaliteten utan också är förknippad med en sämre sjukdomsprognos med tätare sjukhusvistelser, en högre risk för hjärtrytmavvikelser och potentiellt allvarliga komplikationer.
För att ställa diagnosen sömnstörning krävs en detaljerad utvärdering av patientens sömnhistorik. Frågeformulär är också ofta användbara. Polysomnografi under natten, där andningsmönstret övervakas och analyseras noggrant, kan rekommenderas. Bekräftelse av en slutlig av sömnapnédiagnos kräver ibland utvärdering av en specialistläkare som studerar patienten i ett sömnlaboratorium med hjälp av avancerad analysutrustning.
Behandling av central sömnapné hos patienter med hjärtsvikt är fortfarande kontroversiellt. Vid indikation är en optimering av behandlingen av hjärtsvikt viktig, företrädesvis av ett hjärtsviktshanteringsteam, med hjälp av lämplig medicin och specifika ingrepp, till exempel enheter. Psykoterapi kan rekommenderas vissa patienter. För närvarande finns det dock ingen specifik behandlingsform som har visat sig förbättra resultaten. Tidigare rekommenderades ibland luftvägsmasker med positivt tryck men nya belägg tyder på att de inte är användbara för patienter med hjärtsvikt. Andra relativt enkla larmanordningar som reagerar under perioder av apné kan vara användbara. Hos vissa patienter med svåra symtom kan behandling med så kallad frenisk nervstimulering övervägas med en anordning som liknar en pacemaker. Denna enhet är programmerad för att övervaka andning och känna av andningsstopp och långa perioder av apné. Enheten kommer sedan att stimulera diafragman för att återställa tillräcklig ventilation och andning tills normal andning återupptas.
Gå tillbaka till “Andra vanliga medicinska tillstånd och hjärtsvikt”
