Vad är ejektionsfraktion? (HFrEF och HFpEF)
Hjärtsvikt orsakas oftast av att hjärtat inte pumpar tillräckliga mängder blod. Under träning måste både puls och mängden blod som pumpas ut med varje hjärtslag öka för att uppfylla kraven från muskler i arbete. Minskad träningskapacitet och andnöd inträffar när hjärtats pumpförmåga är otillräcklig för att tillgodose kroppens behov av blod. Ejektionsfraktionen (EF) är den procentandel av blodet i vänster hjärtkammare som pumpas ut med varje hjärtslag. EF kan lätt uppskattas med hjälp av ekokardiografi. När EF minskar på grund av en skada på hjärtmuskeln, till exempel efter en hjärtattack, är hjärtmuskelns sammandragning svagare och pumpförmågan försämras. Otillräcklig tömning av vänster kammare, som är den huvudsakliga pumpkammaren, har även till följd att vätska bildas i lungorna (blodstockning) och kan orsaka andnöd på grund av hjärtats oförmåga att tömma kamrarna ordentligt.
Det finns andra orsaker till nedsatt/försämrad hjärtfunktion, till exempel när hjärtkammarens förmåga att slappna av är försämrad, trots att hjärtats pumpförmåga och EF är normalt.
Symtom och tecken på hjärtsvikt på grund av minskad EF kallas HFrEF eller hjärtsvikt med minskad EF. När en patient har liknande symtom och tecken som vid HFrEF, men har en normal EF, används istället termen HFpEF (hjärtsvikt med bevarad ejektionsfraktion) för att beskriva tillståndet.
När symtom och tecken på hjärtsvikt uppträder med bibehållen EF används termen HFrEF eller hjärtsvikt med minskad EF. Normal ejektionsfraktion är vanligtvis cirka 70 %. EF under 40 % räknas som nedsatt (HFrEF), medan ett värde över 40 % räknas som bevarad EF (HFpEF). Många patienter har en EF mellan 40 och 49 %, vilket räknas som lätt nedsatt. På senare tid har man börjat tala om den här lättare sänkningen av EF som HFmrEF, eller hjärtsvikt med en mellankategori av EF.
Varför är termen ejektionsfraktion viktig?
Utvärdering av ejektionsfraktion har använts i läkemedelsstudier under de senaste decennierna, där man främst har inriktat sig på patienter med HFrEF. Först nyligen har vi insett hur vanligt förekommande hjärtsviktssymtom på grund av nedsatt avslappning av hjärtmuskeln (HFpEF) är, i motsats till minskad sammandragningsförmåga (HFrEF). Dessa olika patientgrupper kräver vanligtvis något olika läkemedelsbehandling. I och med att merparten av forskningen om behandling har utförts på patienter med HFrEF, är beläggen för att behandlingen är effektiv bäst för dessa patienter och rekommendationerna i behandlingsriktlinjerna är därför starkast för patienter med HFrEF. På senare tid har det dock funnits ett stort intresse för forskning om den effektivaste behandlingen av patienter med HFpEF. För närvarande grundar sig behandlingen på att behandla individens symtom.
Denna enkla engångsmätning av EF genom ekokardiografi är ett användbart verktyg för kliniker som vill utforma en individuell hanteringsplan för patienter med hjärtsvikt.
