Järnbehandling hos patienter med hjärtsvikt och järnbrist
Järnbrist är vanligt hos patienter med hjärtsvikt och minskad ejektionsfraktion. Det rekommenderas därför att undersöka eventuell förekomst av järnbrist hos dessa patienter genom att mäta nivåer av ferritin och transferrinmättnad. Specifika tröskelvärden för dessa laboratorievärden har definierats för att fastställa diagnos. När järnbrist har diagnostiserats bör järndepåerna återställas. Det är viktigt att notera att orala järntillskott vanligtvis är ineffektiva på grund av dåligt upptag. Därför bör intravenöst järntillskott ges, vilket har visat sig vara säkert och effektivt.
De flesta bevis är kopplade till den intravenösa järnberedningen järnkarboxymaltos. Ett nyare alternativ är järnderisomaltos. Intravenöst järn administreras vanligtvis med en infusion av järn upplöst i 100 ml saltlösning och i doser mellan 500 till 1 000 mg. Infusionen tar cirka 15 minuter. Den kan ges säkert både på sjukhus och i öppenvården. Intravenösa järntillskott har visats minska symtom på hjärtsvikt, förbättra livskvaliteten, öka fysisk kapacitet och skelettmuskelstyrkan samt minska risken för återkommande sjukhusinläggningar.
Återställning av järnnivån bör kontrolleras med hjälp av blodprov cirka tre månader efter den sista administrerade dosen.
Intravenöst järn som kan användas vid hjärtsvikt
- Järnkarboxymaltos
- Järnderisomaltos
