Blodprover
Blodprover kan vara användbara för att leta efter tecken på hjärtsvikt och möjliga orsaker, utlösande faktorer eller komplikationer på grund av hjärtsvikt.
Natriuretisk peptid (BNP, NT-proBNP):
Hjärtat utsöndrar hormoner, så kallade natriuretiska peptider, när hjärtmuskeln sträcks på grund av tryck eller vätska. Dessa hormoner har en lätt vätske- och saltutsöndrande effekt, vilket är fördelaktigt för patienter med hjärtsvikt. Två typer av natriuretiska peptider, BNP och NT-proBNP, kan mätas rutinmässigt genom ett enkelt blodprov som tas av din husläkare eller kardiolog. Hos patienter med hjärtsvikt ses en förhöjd nivå av natriuretisk peptid och nivåerna ökar i takt med att patientens hjärtsvikt förändras. Att mäta BNP hos hjärtsviktspatienter underlättar därför både vid diagnostisering och beslut om behandling. BNP och NT-proBNP ökar även vid andra tillstånd såsom njursjukdom och är lägre hos personer med fetma. Ett normalt BNP hos en person som inte behandlas för hjärtsvikt tyder på att det troligen finns andra orsaker till symtomen, dvs. det är mycket osannolikt att diagnosen är hjärtsvikt. Det innebär att testet också är ett mycket användbart hjälpmedel vid screening för hjärtsvikt.
Andra blodprover:
Vid misstänkt hjärtsvikt finns det flera blodprover som kan tas. Det finns ingen fastställd lista över blodprover som bör tas för alla patienter med hjärtsvikt. Antalet laboratorietester som krävs beror på faktorer som ålder, symtomens svårighetsgrad och kända samsjukligheter såsom diabetes, anemi och nedsatt njurfunktion. Efter diagnostisering med hjärtsvikt kan blodprover tas för att kontrollera om andra organ kan vara påverkade. Sådana blodprover kan påvisa eventuell elektrolytobalans, diabetes, problem med lever eller njurar, sköldkörtelfunktion, anemi, järnbrist och ökade nivåer av natriuretiska peptider. Vissa av dessa blodprover kan behöva tas regelbundet för att övervaka patientens framsteg.